Det är inte bara att ta bilder eller filma, man måste ju även vara aktiv både på Facebook, Instagram och inte minst det sista som är mer eller mindre självförvållat den här hemsidan, men suck, ibland är inte teknikens under det bästa som hänt mänskligheten.
Jag kommer ihåg mina barndomsår där man hade en telefon som satt fast i väggen och det inte fanns internet med sina snabba flöden att tillgå, och hör och häpna det gick att överleva utan mobiler och datorer, och var det någonstans man skulle synas så var det i annons eller någon nyhetsartikel, och ärligt jag tror man mådde bättre av inte vara uppkopplad hela tiden, för nu är det mer eller mindre hysteriskt på sociala medier man bombas med bilder som folk har tagit, inte alla bilder av ondo men många av bilderna som man postar idag hade man inte ens slösat framkallningsvätska på.
Man kan ju fundera på om det är behovet att synas som blivit större eller om man bara går med strömmen och postar bilder av rena farten utan att ha en åtanke av vad man lägger ut egentligen om den har någon djupare mening eller innebörd, vad jag hade önskat är att folk blev mer självkritiska vad man strävar efter och i många fall dom gillamarkeringar man kanske får på sina bilder är av rena farten för att man tänker han gillar mina bilder alltid så då gör jag det av vänlighet tillbaka.
Så vad sägs om att börja fundera och reflektera lite över vad man postar, då behöver man kanske inte lägga ut bilder i tid och otid, nu har jag sett 5000 bilder på lejon eller fåglar, vad jag brukar göra i många fall är att googla lite på bilder för att se vad andra kanske har lagt ut från stället jag besöker för då får jag en utmaning i att försöka skildra platsen på ett nytt sätt eller kanske jobba med efterredigeringen på något annorlunda sätt än mitt vanliga arbetsflöde.
Så varför inte utmana sig själv lite och titta bortom horisonten granska sig själv mer kritiskt och använda det för att utveckla sitt eget bildspråk, sedan ska man inte bli allt för självkritiks för man är alltid sin egna största fiende men posta bilder som betyder mer för en själv och inte för att andra ska acceptera dom, för när man väl påbörjar den resan så kommer bilderna växa och man har till slut utvecklat något som blir ens eget bildspråk och signum, för alla vet vi att det är lätt att kopiera andra men att hitta sig själv är onekligen något av det svåraste man kan göra.
Sedan kan man begränsa sin exponeringar när man fotograferar något som jag tränat mig själv på, så låt säga att man i vanliga fall tar 300 bilder på en runda och i slutänden har man kanske 1-5 bra bilder kvar, tänk då om man har som regel att kanske bara ta 50 bilder varje gång man är ute då innebär det att man tänker till mer innan man tar 1 exponering, testa själva så kommer ni säkert märka en stor skillnad.
Sedan ett annat sätt som jag brukar använda mig av och som jag alltid tjatar om är att låta bilderna komma till dig och inte tvärtom, gå runt på platsen ta dig tid att se naturen och området, vad finns det för detaljer och utsnitt, jag brukar själv låta kameran ligga i väskan mellan 20 till 45 minuter innan jag ens börjar fundera på att ta bilder, eller kanske kan man planera upp bilderna redan hemma, jag brukar ha en grovskiss i huvudet vad jag vill ha ut av min fotografering innan jag drar iväg.
Så summering av denna text blir helt enkelt, självkritisk till sina egna bilder, ta dig tid i naturen, och för allt i världen det finns något annat än Facebook och Instagram och sist men inte minst var sparsam med dina exponeringar tänk analogt och filmrulle som var dyrt som skam en gång i tiden.
Och ni får mer än gärna dela vidare detta inlägget så fler får läsa dessa djupa funderingar och råd.