VAD DÖLJER SIG I MIN VÄSKA

18 januari 2021

Nu har det gått 1 vecka sedan jag gjorde något inlägg här på hemsidan, delvis för att vardagen ändras hela tiden, ena grabben har fått hemundervisning och samtidigt jobbar jag med annat samt som orken och lusten kanske inte är på topp. 

Så idag tänkte jag dyka ner i min kameraväska, vad för utrustning behöver jag och vad använder jag absolut allra mest i min väska (Nej inget sponsrat inlägg), så kommer dela upp i olika projekt situationer tex ibland är det film som står på agendan eller vattendrag med långa slutartider, eller när jag befinner mig i ödehusen och letar utsnitt. 

Så när jag filmar så är oftast valet på 3 kameror som används, 2 på stativ och 1 handhållen, och i mitt fall så kör jag Olympus E-M1X två stycken av den, jag väljer att köra EM1 Mark III som handhållet för svepande klipp etc, men det stoppar ju inte riktigt där.
Så på ena kameran har jag även på Atoms Ninja V som är en videoskärm som optimerar video inspelning på kameran med extern hårddisk på den, och samtidigt kan jag spela in mer än 29 minuter som är gränsen i vanliga fall, ljud spelas oftast in på samma Atomos Ninja V där jag kopplat in min Sennheiser trådlös mygga, ibland så kör jag in ljud på Röde video mic och även vanliga mikrofoner, allt beror sig på vad som filmas helt enkelt.
Iland så ska det även live sändas och då har jag införskaffat Atem Mini Pro Iso där jag kan koppla in 4 kameror totalt och styra dom därifrån, helt enkelt en mini studio, och är det overkill ibland så kopplar jag ihop Atem Mini Pro Iso med min röde podcaster studio för då går ljudet igenom den. 

Valet av objektiv är lite beroende på ljus förhållande på platsen, men 12-45 pro och 12-40 är dom som används 9 gånger utav 10, men har även en fast optik 17 mm som jag väljer att använda, men i väskan finns även 12-100, 40-150 och 300 men dom lämpar sig bäst i naturen, så kommer lägga med en länk till allt jag använder längst ner sedan. 

Sedan kommer vi till mitt val av utrustning ute i naturen eller i ödehusen, då är det alltid med 3 kamerahus med olika uppsättningar optik på allt för att undvika byte av optik ute i naturen, så standard är E-M1X med en 12-45 mm den andra E-M1X 40-150 mm eller den fasta 300 på om det skulle dyka upp fågel eller något annat djur av intresse, EM1 Mark III blir oftast 12-100 mm som en bra kombo, för optikens bildstabilisator synkar ihop med kamerans så den är trevlig när jag jobbar med gråfiltren som i det här fallet är ett system från Nisi filter V5 Pro 6 Nd 8 Nd och några graderade plus ett polarisations filter, så med den kombon jag skriver om här sist kan jag iallafall ta upp mot 10 sekunder handhållet som är fantastiskt i sig, men allt för ofta ligger slutar tiderna på 3-5 sekunder högupplöst läge på kameran och då krävs det stativ för dom bilderna, så vattendrag blir kombo av EM1 Mark III med 12-100 och Nisi filter 6 Nd på stativ, men när vi ska plåta ödehus eller leta utsnitt i naturen så blir valet alltid min E-M1X i kombo med 12-45 mm för gillar ändå att den kameran är lite mer robust byggd och den har även funktionen att ta bilder handhållet högupplöst, och samtidigt intrigerat batterigrepp där knapparna är sitter exakt på samma plats som när man tar liggandes motiv, men om jag är ute och reser med utrustningen så blir valet ofta 12-40 mm och 40-150 mm och 300 mm och två kamerahus plus filter systemet.

Men oftast reser jag väldigt lätt, för när det handlar om att checka in på flygplan så blir det bra mycket lättare, för behovet har ju ändrats sig vad jag behöver ha med mig eller inte, utan har insett att det är bättre att jobba med det jag har och hitta lösningar på saker och ting om det är något som uppstår, så ibland har jag funderat på att begränsa mig ännu hårdare typ 1 kamera och ett objektiv för att lära sig att banta ännu mer på resande fot, kanske kommer eller inte men en sak är säker från första utomlands jobbet har bagaget krympt mer och mer för varje gång. 

Så en liten lista på min utrustning finns lite mer men det jag använder mest iallafall lämnat stativ, väskor, studioljus utanför listan 

Olympus E-M1 Mark II 

Olympus E-M1 Mark III

Olympus E-M1X  

Olympus Pen-F 

ED 12 – 40 mm Pro 2.8 

ED 12 – 45 mm Pro 4.0 

ED 12 – 100 mm Pro 4.0 

ED 40 – 150 mm Pro 2.8 

ED 300 mm Pro 4.0 

17 mm F1.8 

Nisi filter v5 pro kit

Atomos Ninja V – 5-tums monitor recorder med ProRes RAW och HDR

Atem Mini Pro Iso – livemixer med separat kanalinspelning

RØDE Caster Pro studio

Sennheiser AVX-ME2 mygga

Røde Mikrofon VideoMic Pro+

ATT VÅGA VARA SJÄLVKRITISK

6 januari 2021

Det är inte bara att ta bilder eller filma, man måste ju även vara aktiv både på Facebook, Instagram och inte minst det sista som är mer eller mindre självförvållat den här hemsidan, men suck, ibland är inte teknikens under det bästa som hänt mänskligheten. 

Jag kommer ihåg mina barndomsår där man hade en telefon som satt fast i väggen och det inte fanns internet med sina snabba flöden att tillgå, och hör och häpna det gick att överleva utan mobiler och datorer, och var det någonstans man skulle synas så var det i annons eller någon nyhetsartikel, och ärligt jag tror man mådde bättre av inte vara uppkopplad hela tiden, för nu är det mer eller mindre hysteriskt på sociala medier man bombas med bilder som folk har tagit, inte alla bilder av ondo men många av bilderna som man postar idag hade man inte ens slösat framkallningsvätska på.

Man kan ju fundera på om det är behovet att synas som blivit större eller om man bara går med strömmen och postar bilder av rena farten utan att ha en åtanke av vad man lägger ut egentligen om den har någon djupare mening eller innebörd, vad jag hade önskat är att folk blev mer självkritiska vad man strävar efter och i många fall dom gillamarkeringar man kanske får på sina bilder är av rena farten för att man tänker han gillar mina bilder alltid så då gör jag det av vänlighet tillbaka. 

Så vad sägs om att börja fundera och reflektera lite över vad man postar, då behöver man kanske inte lägga ut bilder i tid och otid, nu har jag sett 5000 bilder på lejon eller fåglar, vad jag brukar göra i många fall är att googla lite på bilder för att se vad andra kanske har lagt ut från stället jag besöker för då får jag en utmaning i att försöka skildra platsen på ett nytt sätt eller kanske jobba med efterredigeringen på något annorlunda sätt än mitt vanliga arbetsflöde.

Så varför inte utmana sig själv lite och titta bortom horisonten granska sig själv mer kritiskt och använda det för att utveckla sitt eget bildspråk, sedan ska man inte bli allt för självkritiks för man är alltid sin egna största fiende men posta bilder som betyder mer för en själv och inte för att andra ska acceptera dom, för när man väl påbörjar den resan så kommer bilderna växa och man har till slut utvecklat något som blir ens eget bildspråk och signum, för alla vet vi att det är lätt att kopiera andra men att hitta sig själv är onekligen något av det svåraste man kan göra. 

Sedan kan man begränsa sin exponeringar när man fotograferar något som jag tränat mig själv på, så låt säga att man i vanliga fall tar 300 bilder på en runda och i slutänden har man kanske 1-5 bra bilder kvar, tänk då om man har som regel att kanske bara ta 50 bilder varje gång man är ute då innebär det att man tänker till mer innan man tar 1 exponering, testa själva så kommer ni säkert märka en stor skillnad. 

Sedan ett annat sätt som jag brukar använda mig av och som jag alltid tjatar om är att låta bilderna komma till dig och inte tvärtom, gå runt på platsen ta dig tid att se naturen och området, vad finns det för detaljer och utsnitt, jag brukar själv låta kameran ligga i väskan mellan 20 till 45 minuter innan jag ens börjar fundera på att ta bilder, eller kanske kan man planera upp bilderna redan hemma, jag brukar ha en grovskiss i huvudet vad jag vill ha ut av min fotografering innan jag drar iväg. 

Så summering av denna text blir helt enkelt, självkritisk till sina egna bilder, ta dig tid i naturen, och för allt i världen det finns något annat än Facebook och Instagram och sist men inte minst var sparsam med dina exponeringar tänk analogt och filmrulle som var dyrt som skam en gång i tiden.

Och ni får mer än gärna dela vidare detta inlägget så fler får läsa dessa djupa funderingar och råd.

 

LUSTEN ATT SKAPA

29 juli 2020

Den här sommaren 2020 har varit annorlunda för alla runtomkring i världen, en pandemi som härjar runt, men för min egen del så är det en omställning till att vara hemma mer och möjligen få gjort saker som man inte har hunnit med annars, t.e.x snickrat en del på huset, planerar upp saker inför framtiden, startat online kurser m.m. 

Och det roligast är nog att två av mina söner 12 och 14 år har upptäckt fotograferingen, och jag kommer själv ihåg lusten och glädjen att ta bilder i början, det var inga krav och inga regler att följa, visst blir det lite tips och tricks för deras del för frågorna kommer när vi står någonstans i naturen, om det så är ödehus eller någon rolig busskur vi har upptäckt på vår egen lilla upptäcktsresa i bygderna runtomkring Herrljunga med omnejd. 

Samtidigt så lär jag mig av dom, för man har ju hamnat i något sorts hjulspår där man tänker lite för fyrkantigt att man inte får göra på ett visst sätt, utan man följa reglerna som någon eller några ansåg sig behöva inom fotografering, så när det kommer till att ge dom redskapen att redigera så visst pratar vi om kompositionen, utsnitt etc, men allt har handlat mer eller mindre om att hitta den kreativa processen och lusten att skapa bilder utan några som helst regler. 

Så vad innebär det för min egen del?

 jo, en egen personlig utveckling, tillbaka till där jag en gång var i mitt eget bildskapande där fotografering var en ritual där man hittade en sorts harmoni och lugn, och där man inte tänker på vad andra tycker och tänker eller vad som är rätt eller fel, jag brukar ju trots allt säga det till dom som jag föreläser för eller håller kurser för, känns bilden rätt för dig så är den rätt, strunta i vad dom andra säger, för kollar man in andra så är det mycket samma bilder där man rätt av kopierar någon annan, helt enkelt jäkligt tråkiga alster, man måste gå igenom olika faser för att sedan hitta sin egen bildstil som man kan känna sig nöjd över för att sedan utveckla sig därifrån och utmana sig själv att kanske bli djärvare i sitt skapande, och inte minst leva efter att en bild om dagen utvecklar dig som fotograf och person. 

SKOGENS VATTENDRAG

12 juli 2020

I ett tidigt skede när jag och familjen hamnade på denna plats, där vi är omslutna av inlandsnaturen i Västra Götaland, så upptäckte jag snabbt alla dessa fantastiska vattendrag som ringlar sig igenom landskapen tex Nossan, Lidan, Viskan, Ätran mfl så påbörjade jag en ny sorts fotografering som jag egentligen inte hade sysslat med innan, bara lite på skoj på bilar på kvällen, stålull eller moln. 

Vad pratar jag om, jo helt enkelt långa slutartider, alla som är nämnda ovan är klassiska i början, men när jag hamnade på den här platsen var det dags att börja leka på lite mer allvar och göra bilderna som jag länge hade sett andra göra, och självklart blev det klassiska bilder med dom där perfekta exponeringarna som egentligen i mina ögon idag är lite tråkiga, men man måste också gå igenom olika faser i sitt bildskapande och lära sig sin kamera och hur man använder den kombinerat med olika tekniker, för först då är man på rätt väg att hitta sitt eget bildspråk som är en viktig förutsättning för sitt framtida skapande. 

Nu har jag själv gått igenom en fas, och nu påbörjar jag fasen där jag experimenterar mer och blir mer och mer djärv och utsvävande i mina bilder där jag utnyttjar både ICM, dubbelexponering svartvitt i en kombination med färg och försöker skapa något nytt över vattendragen, för en viktig sak som jag insåg för länge sedan är att bildskapandet ska fånga både intresset från betraktaren och fånga en känsla över något i ens eget sinne där fantasin tar vid, och en bild bör skrivas ut och betraktas på en vägg för det blir en annan känsla över det när man ser den på en stor utskrift. 

Närvarande Fotografering

3 juni 2020

Att fotografera handlar för mig om att iaktta och att vara närvarande, Det kan kännas motsägelsefullt att vara mer närvarande när man inte ser världen genom egna ögon utan genom kameran, men för mig blir sammanhanget eller situationen många gånger mycket klarare.

Så hur tänker jag när man har sett motiven gång på gång på nätet, ska jag köra safemode och ta samma bild eller ska jag ta ut svängarna ordentligt. 

Ett bra exempel blir den gångna helgens fotoexpedition som gick till Billingen som både innehöll gruva och mer väl dokumenterade silverfallen, och hur ska man då tänka när man både sett och tagit otaliga bilder där själv innan, så i det här fallet blev det på med gråfilter och att börja skapa en exponering med lång slutartid med dubbelexponering som grundtanke, men samtidigt få till lite ICM i bilden ( Intentional camera movement ) för att skapa något nytt och fräscht som jag kan vara nöjd över. 

Sedan tog färden mig till ramslöken på Kinnekulle och munkängarna som hade något fantastiskt med blommor detta året, men det var ju inte det jag var ute efter att skildra något krispig och kristallklar bild på detta, utan mer fånga något sorts monster i dom döda träden som låg ner i blombädden där jag använda mig av samma teknik som innan vid silverfallen för att försöka få till något annorlunda. 

Och sist men inte minst så får ni inte missa föreläsningen imorgon som tar er med till Tjernobyl, och nästa vecka håller jag en i Olympus Workspace som är Olympus egna bildredigerings program, jag kommer gå igenom grunderna från raw konverteringen och hur man enkelt redigerar i programmet. 

https://my.olympus-consumer.com/c/e/2069?fbclid=IwAR1C2CHxsYgh2eHWjct0YUHGKPHi1jRUQK26TvjU2XZi9P7SOKN6e9LKFns Tjernobyl föreläsningen

https://my.olympus-consumer.com/c/e/2110 Olympus Workspace webinar 2020-06-10 17:30 .

Tänka svartvitt

29 april 2020

Varför blev det svartvit fotografering som fångade mitt intresse senare in i karriären, egentligen är det enkelt, för svartvit blir mer avskalat och mindre störande om man nu kan uttrycka det sådant. 

Om man tänker sig en färgbild kristallklar, lite som den där perfekta exponeringen som inte lämnar något åt slumpen, den bilden ger inget utrymme till att skapa en fantasi där betraktarna får jobba med processen över vad hen ser, utan mer eller mindre serveras ett färdigt koncept. 

Men däremot, svartvit är ju jakten på ljus och mörker där man jobbar att hitta olika nyanser av grått, som sträcker sig från vitt till svart ” konsten att använda olika toner av grått”. 

Så ett enkelt tips som jag ofta gör när jag fotar svartvita bilder är att jag ställer in kameran på Monochrome, eller så använder jag ett Grovkornigt filmfilter som iallafall Olympus har inbyggt, och som sagt med det filtret så blir det lite mer svärta och allt som oftast vill jag ha brus i mina bilder, och med den blir jobbet lite enklare över att se en bra bild hur och var ljuset faller in och hur kontrasterna ligger i motivet, ett väl användbart tricks eller tips.

Miljömedveten fotografering

8 april 2020

Idag tänkte jag skriva om ett projekt som jag gjorde ihop med en mycket god vän till mig – Fredrik Blomqwist  som oftast befinner sig under vattenytan, och i detta projektet valde jag att jobba mycket med gråfilter ( Nisifilter ), delvis för att frysa vattnet för att skapa något drömskt och fantasifullt, men som vanligt oavsett vad jag gör för något så är det otroligt viktigt för min egen skull att det är lite kreativt över bilderna, men samtidigt har miljöfaktan varit minst lika viktig i det här projektet, som i slutänden har mynnat ut i en rad utställningar och föreläsningar runtomkring i Sverige.

Och är man nyfiken på dessa platser så kommer jag även hålla i en workshop i september där jag kommer visa alla små guldställen som jag har hittat under många års fotograferande. 

Miljöprojektet Luft Land Vatten startade för 4-5 år sedan när jag märkte nivå skillnader i åarna och forsarna i Västsverige, en nyfikenhet över vad som var på väg att hända med dom blev snart ett stort miljöprojekt!

Så 15 vattendrag har dokumenterats genom fotografering både från land och under ytan, och fakta och undersökningar har samlats in från Länsstyrelsen/Vattenmyndigheten mfl.

Så hur mår dom egentligen? Inte så bra! 

Man kan se att i dom flesta fall har vi Antropogen Fosfor(gödningsmedel) som ett överhängande hot, och det ser snarlikt ut i dom flesta vattendragen, bara procenten som ändrar sig nämnvärt, men för att ta ett exempel Lidan så spyr jordbruket ut årligen 33 ton gödningsmedel vill säga 2 containers.

Sedan kan vi börja tala om tungmetallerna som är ett hot över dom också, man ser tydliga spår av Kvicksilver, Zink, Uran, krom m.m både rester från industrieran men även från pågående verksamheter längs med vattendragen! 

Man har även hittat DDT (bekämpningsmedel) och andra medel som ligger kvar i grundvattnet i många år som mest 31 år…. 

Sedan bör man ju ha i åtanken att dessa vattendrag når för eller senare HAVET och kusten, så kan man börja jobba med problematiken från rutan ett och inte tvärtom för det är ju viktigt att om man gör en insats låt säga i Vänern så kan det vara bra om man har med hela processen från start, för annars kan risken bli att det bara är en kortsiktigt åtgärd.

https://www.blomqwist.nu (  Fredrik Blomqwist Hemsida )

Fotoworkshop – Fotografera med långa slutartider längs vattendrag 25-27 september 2020