Urban | Fotograf Thomas Örn Karlsson

VAD DÖLJER SIG I MIN VÄSKA

18 januari 2021

Nu har det gått 1 vecka sedan jag gjorde något inlägg här på hemsidan, delvis för att vardagen ändras hela tiden, ena grabben har fått hemundervisning och samtidigt jobbar jag med annat samt som orken och lusten kanske inte är på topp.

Så idag tänkte jag dyka ner i min kameraväska, vad för utrustning behöver jag och vad använder jag absolut allra mest i min väska (Nej inget sponsrat inlägg), så kommer dela upp i olika projekt situationer tex ibland är det film som står på agendan eller vattendrag med långa slutartider, eller när jag befinner mig i ödehusen och letar utsnitt.

Så när jag filmar så är oftast valet på 3 kameror som används, 2 på stativ och 1 handhållen, och i mitt fall så kör jag Olympus E-M1X två stycken av den, jag väljer att köra EM1 Mark III som handhållet för svepande klipp etc, men det stoppar ju inte riktigt där.
Så på ena kameran har jag även på Atoms Ninja V som är en videoskärm som optimerar video inspelning på kameran med extern hårddisk på den, och samtidigt kan jag spela in mer än 29 minuter som är gränsen i vanliga fall, ljud spelas oftast in på samma Atomos Ninja V där jag kopplat in min Sennheiser trådlös mygga, ibland så kör jag in ljud på Röde video mic och även vanliga mikrofoner, allt beror sig på vad som filmas helt enkelt.
Iland så ska det även live sändas och då har jag införskaffat Atem Mini Pro Iso där jag kan koppla in 4 kameror totalt och styra dom därifrån, helt enkelt en mini studio, och är det overkill ibland så kopplar jag ihop Atem Mini Pro Iso med min röde podcaster studio för då går ljudet igenom den.

Valet av objektiv är lite beroende på ljus förhållande på platsen, men 12-45 pro och 12-40 är dom som används 9 gånger utav 10, men har även en fast optik 17 mm som jag väljer att använda, men i väskan finns även 12-100, 40-150 och 300 men dom lämpar sig bäst i naturen, så kommer lägga med en länk till allt jag använder längst ner sedan.

Sedan kommer vi till mitt val av utrustning ute i naturen eller i ödehusen, då är det alltid med 3 kamerahus med olika uppsättningar optik på allt för att undvika byte av optik ute i naturen, så standard är E-M1X med en 12-45 mm den andra E-M1X 40-150 mm eller den fasta 300 på om det skulle dyka upp fågel eller något annat djur av intresse, EM1 Mark III blir oftast 12-100 mm som en bra kombo, för optikens bildstabilisator synkar ihop med kamerans så den är trevlig när jag jobbar med gråfiltren som i det här fallet är ett system från Nisi filter V5 Pro 6 Nd 8 Nd och några graderade plus ett polarisations filter, så med den kombon jag skriver om här sist kan jag iallafall ta upp mot 10 sekunder handhållet som är fantastiskt i sig, men allt för ofta ligger slutar tiderna på 3-5 sekunder högupplöst läge på kameran och då krävs det stativ för dom bilderna, så vattendrag blir kombo av EM1 Mark III med 12-100 och Nisi filter 6 Nd på stativ, men när vi ska plåta ödehus eller leta utsnitt i naturen så blir valet alltid min E-M1X i kombo med 12-45 mm för gillar ändå att den kameran är lite mer robust byggd och den har även funktionen att ta bilder handhållet högupplöst, och samtidigt intrigerat batterigrepp där knapparna är sitter exakt på samma plats som när man tar liggandes motiv, men om jag är ute och reser med utrustningen så blir valet ofta 12-40 mm och 40-150 mm och 300 mm och två kamerahus plus filter systemet.

Men oftast reser jag väldigt lätt, för när det handlar om att checka in på flygplan så blir det bra mycket lättare, för behovet har ju ändrats sig vad jag behöver ha med mig eller inte, utan har insett att det är bättre att jobba med det jag har och hitta lösningar på saker och ting om det är något som uppstår, så ibland har jag funderat på att begränsa mig ännu hårdare typ 1 kamera och ett objektiv för att lära sig att banta ännu mer på resande fot, kanske kommer eller inte men en sak är säker från första utomlands jobbet har bagaget krympt mer och mer för varje gång.

Så en liten lista på min utrustning finns lite mer men det jag använder mest iallafall lämnat stativ, väskor, studioljus utanför listan

Olympus E-M1 Mark II

Olympus E-M1 Mark III

Olympus E-M1X

Olympus Pen-F

ED 12 – 40 mm Pro 2.8

ED 12 – 45 mm Pro 4.0

ED 12 – 100 mm Pro 4.0

ED 40 – 150 mm Pro 2.8

ED 300 mm Pro 4.0

17 mm F1.8

Nisi filter v5 pro kit

Atomos Ninja V – 5-tums monitor recorder med ProRes RAW och HDR

Atem Mini Pro Iso – livemixer med separat kanalinspelning

RØDE Caster Pro studio

Sennheiser AVX-ME2 mygga

Røde Mikrofon VideoMic Pro+

ATT PLANERA SIN FOTOGRAFERING

10 januari 2021

Nu har äntligen snön och lite kyla även träffat mina breddgrader, Hmm, kanske hade jag med mig lite från skogarna i Värmland/Dalarna, vem vet.

Men vad passar inte bättre än att ge sig ut och besöka platser i din närmiljö, jag brukar ofta prata om poängen med att åka tillbaka till samma plats flera gånger, och som jag nämnt innan i en annan blogg här på hemsidan är att jag besöker nog varje plats minst 500 gånger, och kan man avhandla det ytterligare en än gång i text så absolut skadar det inte att upprepa vissa saker som man ser att inte folk tar till sig, men även den här texten ger dig lite mer matnyttiga tips och konkreta råd.

Varför tänker ni nu egentligen!?

Jo för allt handlar om att lära känna sin plats ordentligt och se motiven i nya vinklar och nya ljusförhållanden, särskilt nu på vintern så står solen lägre, och då skapas automatiskt ett spel mellan högdagar och kontraster i bilden, sedan är det viktigt att låta bilden komma till dig och inte tvärtom, för är man t.e.x på en plats bara ett fåtal gånger så låter man inte naturen eller platsen tala till dig och visa sina bästa utsnitt.

Allt handlar ju om en strävan att visa platsen/naturen på sätt som gör den både rättvis men även att bilden framkallar en känsla hos betraktaren som gör att dom stannar kvar vid din bild, så därför är det otroligt viktigt att låta skapandet ta den tid det tar och låta dig utforska en plats innan du ens påbörjar att fotografera, gå runt på stället iallafall 30 minuter och kolla vad som finns där om man kan upptäcka detaljer som är svåra att se, börja planera vad du vill ha ut för bilder kolla noga var ljuset faller in eller om skogen har några särskilda tecken i bakgrunden eller om förgrunden kan bygga upp något annorlunda som man inte har sett innan.

När man väl har fått lite idéer och uppslag så brukar jag vara ytters sparsam på mina exponeringar så jag mer eller mindre planera varje exponering innan jag tar dom platsen, visst låter det tidskrävande men jag brukar allt för ofta vara på samma område iallafall minst 5 timmar, för ibland krävs det flera rundor i området för att se den där vinkeln som jag har missat.

Men när man väl har fått till bilderna så blir allt mycket enklare när man väl återvänder och tar om bilderna, för kors i taket, snön har ju gjort så det blir ett helt nytt motiv där jag inte ens behöver anstränga mig något, på samma gång när man använder sig av sin närmiljö så minskar du även påverkan på miljön i stort, och du marknadsför ju mer eller mindre den platsen du bor på som i sin tur kanske lockar nya att flytta dit eller iallafall att besöka platsen, och det är ju fantastiskt för landsbygden och i dagens samhälle kan man ju dra sitt strå till stacken som fotograf att visa upp den vackra naturen man har på landsbygderna runtomkring i vårat avlånga land.

Så ut med er, besök samma plats igen i ditt närområde, låt bilderna komma till er i stället för att ni kommer till dom, och planera noga i huvudet när du tar dina foton, och sist men inte minst njut och för guds skull glöm inte att ta med er både fika och kaffe!

ATT VÅGA VARA SJÄLVKRITISK

6 januari 2021

Det är inte bara att ta bilder eller filma, man måste ju även vara aktiv både på Facebook, Instagram och inte minst det sista som är mer eller mindre självförvållat den här hemsidan, men suck, ibland är inte teknikens under det bästa som hänt mänskligheten.

Jag kommer ihåg mina barndomsår där man hade en telefon som satt fast i väggen och det inte fanns internet med sina snabba flöden att tillgå, och hör och häpna det gick att överleva utan mobiler och datorer, och var det någonstans man skulle synas så var det i annons eller någon nyhetsartikel, och ärligt jag tror man mådde bättre av inte vara uppkopplad hela tiden, för nu är det mer eller mindre hysteriskt på sociala medier man bombas med bilder som folk har tagit, inte alla bilder av ondo men många av bilderna som man postar idag hade man inte ens slösat framkallningsvätska på.

Man kan ju fundera på om det är behovet att synas som blivit större eller om man bara går med strömmen och postar bilder av rena farten utan att ha en åtanke av vad man lägger ut egentligen om den har någon djupare mening eller innebörd, vad jag hade önskat är att folk blev mer självkritiska vad man strävar efter och i många fall dom gillamarkeringar man kanske får på sina bilder är av rena farten för att man tänker han gillar mina bilder alltid så då gör jag det av vänlighet tillbaka.

Så vad sägs om att börja fundera och reflektera lite över vad man postar, då behöver man kanske inte lägga ut bilder i tid och otid, nu har jag sett 5000 bilder på lejon eller fåglar, vad jag brukar göra i många fall är att googla lite på bilder för att se vad andra kanske har lagt ut från stället jag besöker för då får jag en utmaning i att försöka skildra platsen på ett nytt sätt eller kanske jobba med efterredigeringen på något annorlunda sätt än mitt vanliga arbetsflöde.

Så varför inte utmana sig själv lite och titta bortom horisonten granska sig själv mer kritiskt och använda det för att utveckla sitt eget bildspråk, sedan ska man inte bli allt för självkritiks för man är alltid sin egna största fiende men posta bilder som betyder mer för en själv och inte för att andra ska acceptera dom, för när man väl påbörjar den resan så kommer bilderna växa och man har till slut utvecklat något som blir ens eget bildspråk och signum, för alla vet vi att det är lätt att kopiera andra men att hitta sig själv är onekligen något av det svåraste man kan göra.

Sedan kan man begränsa sin exponeringar när man fotograferar något som jag tränat mig själv på, så låt säga att man i vanliga fall tar 300 bilder på en runda och i slutänden har man kanske 1-5 bra bilder kvar, tänk då om man har som regel att kanske bara ta 50 bilder varje gång man är ute då innebär det att man tänker till mer innan man tar 1 exponering, testa själva så kommer ni säkert märka en stor skillnad.

Sedan ett annat sätt som jag brukar använda mig av och som jag alltid tjatar om är att låta bilderna komma till dig och inte tvärtom, gå runt på platsen ta dig tid att se naturen och området, vad finns det för detaljer och utsnitt, jag brukar själv låta kameran ligga i väskan mellan 20 till 45 minuter innan jag ens börjar fundera på att ta bilder, eller kanske kan man planera upp bilderna redan hemma, jag brukar ha en grovskiss i huvudet vad jag vill ha ut av min fotografering innan jag drar iväg.

Så summering av denna text blir helt enkelt, självkritisk till sina egna bilder, ta dig tid i naturen, och för allt i världen det finns något annat än Facebook och Instagram och sist men inte minst var sparsam med dina exponeringar tänk analogt och filmrulle som var dyrt som skam en gång i tiden.

Och ni får mer än gärna dela vidare detta inlägget så fler får läsa dessa djupa funderingar och råd.

ATT DOKUMENTERA URBANISERINGEN

17 augusti 2020

Nu har det varit en välbehövlig time-out från det mesta som heter social medier frånsett några enstaka inlägg på Instagram och Facebook.

Men bildskapandet har jag inte tagit någon större time-out ifrån, Jag har mer eller mindre varit ute fyra dagar i veckan, förutom när jag inte har haft mentorskap online eller jobbat på några nya online kurser jag ska genomföra, t.e.x redigeringskurs och sist men inte minst lite nya föreläsningar som ska genomföras under hösten.

Dom två senast månaderna har tillbringats att dokumentera urbaniseringen som har blivit allt tydligare dom senast åren, skumt att tänka att för 200 år sedan bodde 90% av Sveriges befolkning på landsbygden och idag är det 85% som mer eller mindre bor i en större tätort.

Så var vill jag komma med det här och vad har fotografering med det här att göra egentligen?

Jo helt enkelt för att den senast tiden har tillbringats att skildra den allt mer växande urbanisering som händer i Sverige, för tar man sig tid att resa runt lite med bilen till dom små samhällen runtomkring så finner man motiv som man inte trodde fanns där, och samtidigt så skapar du ju en sorts tidskapsel för framtida generationer med bilderna.

Och med en pandemi som hänger över oss hela tiden så var nog kanske inte urbanisering den vägen vi borde ha valt, att trängas på bussar och tåg eller att vandra i dessa stora komplex till köpcentrum är nog i mina ögon inte så optimalt, så kanske man skulle ha bromsat utvecklingen och sagt att nu satsar vi igen på landsbygden och underlättar, för hur jag än vänder och vrider på myntet så måste även jag handla i affären.

Men kärnan av allt är att vad jag har sett så är många av platserna såpass nergångna så att nästa steg är rivning av butikslokaler eller total renovering av byggnaderna, och då är jag iallafall väldigt glad över att ha fångat dessa byggnader på bild, trots att det ligger stort vemod i bilden så är det även något vackert med att skildra dom.

Så vad passar inte bättre nu när vi går mot hösten att ge sig ut och hitta motiv i dom små samhällena runt din egen husknut, och är man istället sugen så håller jag en workshop i att fotografera vattendrag med långa slutartider i Herrljunga området 25 – 27 september läs gärna mer på länken jag bifogar.

https://www.wildnaturefotoresor.se/portfolio-items/fotoresa-fotografera-med-lang-slutartider-langs-vattendrag-25-27-september-2020/

LUSTEN ATT SKAPA

29 juli 2020

Den här sommaren 2020 har varit annorlunda för alla runtomkring i världen, en pandemi som härjar runt, men för min egen del så är det en omställning till att vara hemma mer och möjligen få gjort saker som man inte har hunnit med annars, t.e.x snickrat en del på huset, planerar upp saker inför framtiden, startat online kurser m.m.

Och det roligast är nog att två av mina söner 12 och 14 år har upptäckt fotograferingen, och jag kommer själv ihåg lusten och glädjen att ta bilder i början, det var inga krav och inga regler att följa, visst blir det lite tips och tricks för deras del för frågorna kommer när vi står någonstans i naturen, om det så är ödehus eller någon rolig busskur vi har upptäckt på vår egen lilla upptäcktsresa i bygderna runtomkring Herrljunga med omnejd.

Samtidigt så lär jag mig av dom, för man har ju hamnat i något sorts hjulspår där man tänker lite för fyrkantigt att man inte får göra på ett visst sätt, utan man följa reglerna som någon eller några ansåg sig behöva inom fotografering, så när det kommer till att ge dom redskapen att redigera så visst pratar vi om kompositionen, utsnitt etc, men allt har handlat mer eller mindre om att hitta den kreativa processen och lusten att skapa bilder utan några som helst regler.

Så vad innebär det för min egen del?

jo, en egen personlig utveckling, tillbaka till där jag en gång var i mitt eget bildskapande där fotografering var en ritual där man hittade en sorts harmoni och lugn, och där man inte tänker på vad andra tycker och tänker eller vad som är rätt eller fel, jag brukar ju trots allt säga det till dom som jag föreläser för eller håller kurser för, känns bilden rätt för dig så är den rätt, strunta i vad dom andra säger, för kollar man in andra så är det mycket samma bilder där man rätt av kopierar någon annan, helt enkelt jäkligt tråkiga alster, man måste gå igenom olika faser för att sedan hitta sin egen bildstil som man kan känna sig nöjd över för att sedan utveckla sig därifrån och utmana sig själv att kanske bli djärvare i sitt skapande, och inte minst leva efter att en bild om dagen utvecklar dig som fotograf och person.

EXOTISKA NÄRMILJÖ

21 juli 2020

Under den här pandemin så har jag sett mer och mer hur folk åker fram och tillbaka för att hitta sina motiv, jag brukar alltid trycka på att man ska besöka samma plats minst 200 gånger i mitt eget fall är jag nog närmare 1000 på samma plats. Nu tänker ni vilken stolleidé han har, men detta är inte något som bara jag har som tumregel, utan även något som lärs ut av lärare på högskolor för fotografi, allt handlar om att se samma plats i olika ljusförhållande eller årstider. först då får man in en större känsla för platsen man besöker, så varför funderar jag över att folk har ett sug till att besöka en skog på en särskild plats?

Jag kan nästan garantera att om man letar i sin närmiljö så hittar man snarlika motiv där.

Och dom senast månaderna har jag själv lagt stor fokus på att återvända till samma platser i en omkrets av max 6 mil från mitt hem, för när jag var där för 1år sedan så var jag en annan typ av fotograf och jag har under den tiden gjort en egen personlig utveckling av mitt fotograferande, och min syn av platsen har ändrats det senaste året/åren.

Så nu när man har ställt om sig själv efter rådande omständigheter så varvas allt med fotografering i sin närmiljö med både online föreläsningar och mentorskap som jag har några elever i, och det är ytterst intressant att följa andras utveckling och finslipa deras färdigheter samt att hjälpa dom uppfylla sina mål i sin egen utveckling, så jag hoppas nu att allt fler väljer sin egen exotiska närmiljö för fotografering och inte far land och rike runt, för oavsett så är det inte över än och det lär nog dröja lite till innan världen återgår till det normala.

In The Zone Of Alienation

7 april 2020

26 April 1986 hände det som inte skulle hända, reaktor 4 havererade i Tjernobyl och staden Prypjat som grundlades 1970 med ca 50 000 invånare, så staden blev inte mer än 16 år gammal och det tog myndigheterna ett dygn innan dom började evakuera staden.

Men tänk om den ursprungligen planen skulle ha genomförts, då skulle kraftverket ha byggts bara 25 kilometer från Kiev, men Ukrainas vetenskapsakademi uttryckte oro över att den skulle placeras så nära staden, så Prypjat och kraftverket byggdes omkring 100 kilometer därifrån istället.

Men som fotograf, och i mitt fall skräck och sci-fi så är detta den ultimata platsen att besöka, det är som att man nästan tagit klivet in i en dystopisk sci-fi film med skräck inslag, där muterade människor strövar omkring i ruinerna efter det som en gång var, där man får känslan av att faran lurar i det radioaktiva nedfallet och där man inte säkert vet vad som väntar runt nästa krök.

Men samtidigt är det en sådana resa som gör en mätt på bilder, för någon gång under resan inne i ruinerna så kommer man förr eller senare behöva processa platsen och vad som hände där, för det är ju trots allt inte länge sedan om man ser det så, och särskilt idag när det härjar en pandemi genom ett litet virus så kan man aldrig veta när det händer en katastrof.

Men det här året 2020 kommer jag hålla i en resa tillbaka till det här området, 2 – 6 november går den av stapeln och mitt råd till dom som tänker hänga med är lätt utrustning, och inget stativ för man tillbringar många timmar att vandra runt i området så ju lättare desto bättre, vad jag använde mig mest av var 12-40 objektiv Olympus motsvarande 24-70 mm i fullformat, det kommer bli full fokus på att skapa en känsla i bilderna, dubbelexponeringar och svartvitt m.m

Fotoresa Tjernobyl 2-6 november 2020