Kreativa tankegångar

21 april 2020

Att alltid vara kreativ är inte lätt för ibland så slår den kreativa döden till, hur jobbar man sig ur svackan är ju en bra fråga som alla bearbetar olika. 

För min del så försöker jag titta mycket på film eller lyssna på musik eller läsa böcker där jag försöker hitta bilder i texten som ett sätt att sporra min kreativa tankeförmåga. 

Och i mitt fall, jag som jobbar mycket med att experimentera mig fram inom fotografin för att hitta nya infalls vinklar på mitt bildspråk, jag märker att jag allt som oftast dras till Sci-Fi filmer, igår blev det ”Book Of Eli” mycket mörk och dystopiskt, helt perfekt för min smak att se den avskalade ökenvärlden med dessa mörka himlar och människor som slåss för sin överlevnad. 

För dom senaste månaderna har jag trots allt jobbat med att både kombinera färg och svartvitt för att försöka uppnå en viss nyans i bilderna, där jag allt som oftast tillför lite dubbelexponering eller som jag också ofta gör är att jag tillför 3-4 bilder i en bild, men jag märker själv att jag inte riktigt vågar ta ut svängarna helt. 

Och varför tänker man då att han inte vågar fullt ut, tror det har lite med att man hela tiden försöker foga sig in i ett led där man gärna vill bli accepterad för det man gör och då är det lätt hänt att man söker andras okey runt sitt bildskapande, för tror det ligger i människans natur att gå med strömmen och  i mitt fall så försöker jag gå mot strömmen i omgångar men allt för ofta så faller jag in i ledet igen. 

Men nu är det den perfekt tiden att utvärdera sig själv och var man vill att sitt fotograferade ska leda en, och självklart har jag fått lite nya idéer och saker som jag tänker förverkliga framöver när Covid-19 släpper sitt grepp över oss, men en sak är säker, jag har börjat jobba på lite nya projekt som jag håller lite för mig själv ett tag till.

In The Zone Of Alienation

7 april 2020

26 April 1986 hände det som inte skulle hända, reaktor 4 havererade i Tjernobyl och staden Prypjat som grundlades 1970 med ca 50 000 invånare, så staden blev inte mer än 16 år gammal och det tog myndigheterna ett dygn innan dom började evakuera staden. 

Men tänk om den ursprungligen planen skulle ha genomförts, då skulle kraftverket ha byggts bara 25 kilometer från Kiev, men Ukrainas vetenskapsakademi uttryckte oro över att den skulle placeras så nära staden, så Prypjat och kraftverket byggdes omkring 100 kilometer därifrån istället.

Men som fotograf, och i mitt fall skräck och sci-fi så är detta den ultimata platsen att besöka, det är som att man nästan tagit klivet in i en dystopisk sci-fi film med skräck inslag, där muterade människor strövar omkring i ruinerna efter det som en gång var, där man får känslan av att faran lurar i det radioaktiva nedfallet och där man inte säkert vet vad som väntar runt nästa krök. 

Men samtidigt är det en sådana resa som gör en mätt på bilder, för någon gång under resan inne i ruinerna så kommer man förr eller senare behöva processa platsen och vad som hände där, för det är ju trots allt inte länge sedan om man ser det så, och särskilt idag när det härjar en pandemi genom ett litet virus så kan man aldrig veta när det händer en katastrof. 

Men det här året 2020 kommer jag hålla i en resa tillbaka till det här området, 2 – 6 november går den av stapeln och mitt råd till dom som tänker hänga med är lätt utrustning, och inget stativ för man tillbringar många timmar att vandra runt i området så ju lättare desto bättre, vad jag använde mig mest av var 12-40 objektiv Olympus motsvarande 24-70 mm i fullformat, det kommer bli full fokus på att skapa en känsla i bilderna, dubbelexponeringar och svartvitt m.m 

Fotoresa Tjernobyl 2-6 november 2020