ATT PLANERA SIN FOTOGRAFERING

10 januari 2021

Nu har äntligen snön och lite kyla även träffat mina breddgrader, Hmm, kanske hade jag med mig lite från skogarna i Värmland/Dalarna, vem vet.

Men vad passar inte bättre än att ge sig ut och besöka platser i din närmiljö, jag brukar ofta prata om poängen med att åka tillbaka till samma plats flera gånger, och som jag nämnt innan i en annan blogg här på hemsidan är att jag besöker nog varje plats minst 500 gånger, och kan man avhandla det ytterligare en än gång i text så absolut skadar det inte att upprepa vissa saker som man ser att inte folk tar till sig, men även den här texten ger dig lite mer matnyttiga tips och konkreta råd. 

Varför tänker ni nu egentligen!? 

Jo för allt handlar om att lära känna sin plats ordentligt och se motiven i nya vinklar och nya ljusförhållanden, särskilt nu på vintern så står solen lägre, och då skapas automatiskt ett spel mellan högdagar och kontraster i bilden, sedan är det viktigt att låta bilden komma till dig och inte tvärtom, för är man t.e.x på en plats bara ett fåtal gånger så låter man inte naturen eller platsen tala till dig och visa sina bästa utsnitt. 

Allt handlar ju om en strävan att visa platsen/naturen på sätt som gör den både rättvis men även att bilden framkallar en känsla hos betraktaren som gör att dom stannar kvar vid din bild, så därför är det otroligt viktigt att låta skapandet ta den tid det tar och låta dig utforska en plats innan du ens påbörjar att fotografera, gå runt på stället iallafall 30 minuter och kolla vad som finns där om man kan upptäcka detaljer som är svåra att se, börja planera vad du vill ha ut för bilder kolla noga var ljuset faller in eller om skogen har några särskilda tecken i bakgrunden eller om förgrunden kan bygga upp något annorlunda som man inte har sett innan. 

När man väl har fått lite idéer och uppslag så brukar jag vara ytters sparsam på mina exponeringar så jag mer eller mindre planera varje exponering innan jag tar dom platsen, visst låter det tidskrävande men jag brukar allt för ofta vara på samma område iallafall minst 5 timmar, för ibland krävs det flera rundor i området för att se den där vinkeln som jag har missat.

Men när man väl har fått till bilderna så blir allt mycket enklare när man väl återvänder och tar om bilderna, för kors i taket, snön har ju gjort så det blir ett helt nytt motiv där jag inte ens behöver anstränga mig något, på samma gång när man använder sig av sin närmiljö så minskar du även påverkan på miljön i stort, och du marknadsför ju mer eller mindre den platsen du bor på som i sin tur kanske lockar nya att flytta dit eller iallafall att besöka platsen, och det är ju fantastiskt för landsbygden och i dagens samhälle kan man ju dra sitt strå till stacken som fotograf att visa upp den vackra naturen man har på landsbygderna runtomkring i vårat avlånga land. 

Så ut med er, besök samma plats igen i ditt närområde, låt bilderna komma till er i stället för att ni kommer till dom, och planera noga i huvudet när du tar dina foton, och sist men inte minst njut och för guds skull glöm inte att ta med er både fika och kaffe!

LUSTEN ATT SKAPA

29 juli 2020

Den här sommaren 2020 har varit annorlunda för alla runtomkring i världen, en pandemi som härjar runt, men för min egen del så är det en omställning till att vara hemma mer och möjligen få gjort saker som man inte har hunnit med annars, t.e.x snickrat en del på huset, planerar upp saker inför framtiden, startat online kurser m.m. 

Och det roligast är nog att två av mina söner 12 och 14 år har upptäckt fotograferingen, och jag kommer själv ihåg lusten och glädjen att ta bilder i början, det var inga krav och inga regler att följa, visst blir det lite tips och tricks för deras del för frågorna kommer när vi står någonstans i naturen, om det så är ödehus eller någon rolig busskur vi har upptäckt på vår egen lilla upptäcktsresa i bygderna runtomkring Herrljunga med omnejd. 

Samtidigt så lär jag mig av dom, för man har ju hamnat i något sorts hjulspår där man tänker lite för fyrkantigt att man inte får göra på ett visst sätt, utan man följa reglerna som någon eller några ansåg sig behöva inom fotografering, så när det kommer till att ge dom redskapen att redigera så visst pratar vi om kompositionen, utsnitt etc, men allt har handlat mer eller mindre om att hitta den kreativa processen och lusten att skapa bilder utan några som helst regler. 

Så vad innebär det för min egen del?

 jo, en egen personlig utveckling, tillbaka till där jag en gång var i mitt eget bildskapande där fotografering var en ritual där man hittade en sorts harmoni och lugn, och där man inte tänker på vad andra tycker och tänker eller vad som är rätt eller fel, jag brukar ju trots allt säga det till dom som jag föreläser för eller håller kurser för, känns bilden rätt för dig så är den rätt, strunta i vad dom andra säger, för kollar man in andra så är det mycket samma bilder där man rätt av kopierar någon annan, helt enkelt jäkligt tråkiga alster, man måste gå igenom olika faser för att sedan hitta sin egen bildstil som man kan känna sig nöjd över för att sedan utveckla sig därifrån och utmana sig själv att kanske bli djärvare i sitt skapande, och inte minst leva efter att en bild om dagen utvecklar dig som fotograf och person. 

EXOTISKA NÄRMILJÖ

21 juli 2020

Under den här pandemin så har jag sett mer och mer hur folk åker fram och tillbaka för att hitta sina motiv, jag brukar alltid trycka på att man ska besöka samma plats minst 200 gånger i mitt eget fall är jag nog närmare 1000 på samma plats. Nu tänker ni vilken stolleidé han har, men detta är inte något som bara jag har som tumregel, utan även något som lärs ut av lärare på högskolor för fotografi, allt handlar om att se samma plats i olika ljusförhållande eller årstider. först då får man in en större känsla för platsen man besöker, så varför funderar jag över att folk har ett sug till att besöka en skog på en särskild plats? 

Jag kan nästan garantera att om man letar i sin närmiljö så hittar man snarlika motiv där. 

Och dom senast månaderna har jag själv lagt stor fokus på att återvända till samma platser i en omkrets av max 6 mil från mitt hem, för när jag var där för 1år sedan så var jag en annan typ av fotograf och jag har under den tiden gjort en egen personlig utveckling av mitt fotograferande, och min syn av platsen har ändrats det senaste året/åren. 

Så nu när man har ställt om sig själv efter rådande omständigheter så varvas allt med fotografering i sin närmiljö med både online föreläsningar och mentorskap som jag har några elever i, och det är ytterst intressant att följa andras utveckling och finslipa deras färdigheter samt att hjälpa dom uppfylla sina mål i sin egen utveckling, så jag hoppas nu att allt fler väljer sin egen exotiska närmiljö för fotografering och inte far land och rike runt, för oavsett så är det inte över än och det lär nog dröja lite till innan världen återgår till det normala.  

SKOGENS VATTENDRAG

12 juli 2020

I ett tidigt skede när jag och familjen hamnade på denna plats, där vi är omslutna av inlandsnaturen i Västra Götaland, så upptäckte jag snabbt alla dessa fantastiska vattendrag som ringlar sig igenom landskapen tex Nossan, Lidan, Viskan, Ätran mfl så påbörjade jag en ny sorts fotografering som jag egentligen inte hade sysslat med innan, bara lite på skoj på bilar på kvällen, stålull eller moln. 

Vad pratar jag om, jo helt enkelt långa slutartider, alla som är nämnda ovan är klassiska i början, men när jag hamnade på den här platsen var det dags att börja leka på lite mer allvar och göra bilderna som jag länge hade sett andra göra, och självklart blev det klassiska bilder med dom där perfekta exponeringarna som egentligen i mina ögon idag är lite tråkiga, men man måste också gå igenom olika faser i sitt bildskapande och lära sig sin kamera och hur man använder den kombinerat med olika tekniker, för först då är man på rätt väg att hitta sitt eget bildspråk som är en viktig förutsättning för sitt framtida skapande. 

Nu har jag själv gått igenom en fas, och nu påbörjar jag fasen där jag experimenterar mer och blir mer och mer djärv och utsvävande i mina bilder där jag utnyttjar både ICM, dubbelexponering svartvitt i en kombination med färg och försöker skapa något nytt över vattendragen, för en viktig sak som jag insåg för länge sedan är att bildskapandet ska fånga både intresset från betraktaren och fånga en känsla över något i ens eget sinne där fantasin tar vid, och en bild bör skrivas ut och betraktas på en vägg för det blir en annan känsla över det när man ser den på en stor utskrift. 

DOM BORTGLÖMDA HUSEN I SKOGEN

10 juli 2020

Vart man än kommer så finns dom där, bortglömda eller förträngda ur minnet av någon eller några, man slås av förundran och tankarna börjar att vandra om vem som bodde på platsen, vad var det som hände där, varför man valde att lämna huset vind för våg, samt där infinner sig en känslan av vikten att avbilda platsen innan naturen tar tillbaka sin rättmätiga yta. 

Så som jag så ofta säger när jag föreläser är att man måste låta sig ta tid att utforska platsen och omgivningen, inte släng upp kameran direkt och börja fotografera som en vilde utan gå runt bygg upp en känsla för platsen, huset naturen etc. 

Sedan när man väl har börjat få in den rätta känslan så är det dags att börja fotografera och då är det minst lika viktigt att ha en klar bild av hur du vill skildra platsen, är det en Mer dokumentärstil man vill ha eller kanske en skräckkänsla i bilden, i mitt fall så försöker jag sträva efter något mellanting lite dokumentärt men samtidigt för jag in några flera dimensioner i bilden tex ICM ( Intentional Camera Movement ) och möjligen lite dubbelexponeringar, och på senare tid så har jag mer och mer börjat med gråfiltren mitt ute i skogen eller i husen, varför tänker man nu, låter ju helt befängt, jag har märkt att färgerna kommer mer till sin rätt med filter på eller små detaljer som man inte kan lyfta utan så i mittfall 4 ND eller 6 ND med polarisationsfilter. 

Men sist men inte minst ha repsekt för platsen och byggnaderna som förfaller, nyttigt är att ha med sig i bakhuvudet att man trots allt tittar in i det förflutna och någons liv som en gång var.

 

Motivation och inspiration

28 maj 2020

Att vara yrkesfotograf är att pendla mellan en enorm glädje och lust att fotografera till stunder då det känns…ja ”mindre roligt”.

Jag älskar verkligen att fotografera, för det mesta är det något av det bästa jag vet.

Men ibland försvinner motivationen och då kan det vara bra med någon form av vägledning.

Så hur håller man glädjen vid liv? 

Att ”bara göra det” handlar om att fotograferandet ibland låser sig för att jag vill för mycket.

Jag kan ibland känna att jag överanalyserar, både när jag ska fotografera och redigera, Vilket kan leda till att jag blir handlingsförlamad.

På så vis brukar saker och ting lossna efter ett tag och utan att jag riktigt kan sätta fingret på det själv, så är det plötsligt roligt och inspirerande igen.

Och med dom rådande omständigheter i omvärlden så måste man hitta nya vägar och sätt att hålla föreläsningar och ett av dom har varit online via Zoom som är både stabilt och smidigt, men samtidigt är det lite tråkigt att man missar biten där man som föreläsare får en dynamik med publiken och det kan jag sakna nu förtiden.

Och det märker man även i sitt fotograferande att lusten har försvunnit mer och mer för man använder sig mer och mer av sociala medier för att nå ut och i mitt fall så får jag nog erkänna att Facebook är en sådan plattform som jag mer eller mindre avskyr, och därav så har jag medvetet valt att inte posta bilder där på samma utsträckning som innan.

Men idag fick man iallafall lite positiva nyheter att en av mina äldre bilder hade blivit framröstad för att vara med i ett magasin i USA som framsida, så ett roligt mail och lite ny energi till att förbruka i något intressant naturområde framöver. 

Tänka svartvitt

29 april 2020

Varför blev det svartvit fotografering som fångade mitt intresse senare in i karriären, egentligen är det enkelt, för svartvit blir mer avskalat och mindre störande om man nu kan uttrycka det sådant. 

Om man tänker sig en färgbild kristallklar, lite som den där perfekta exponeringen som inte lämnar något åt slumpen, den bilden ger inget utrymme till att skapa en fantasi där betraktarna får jobba med processen över vad hen ser, utan mer eller mindre serveras ett färdigt koncept. 

Men däremot, svartvit är ju jakten på ljus och mörker där man jobbar att hitta olika nyanser av grått, som sträcker sig från vitt till svart ” konsten att använda olika toner av grått”. 

Så ett enkelt tips som jag ofta gör när jag fotar svartvita bilder är att jag ställer in kameran på Monochrome, eller så använder jag ett Grovkornigt filmfilter som iallafall Olympus har inbyggt, och som sagt med det filtret så blir det lite mer svärta och allt som oftast vill jag ha brus i mina bilder, och med den blir jobbet lite enklare över att se en bra bild hur och var ljuset faller in och hur kontrasterna ligger i motivet, ett väl användbart tricks eller tips.

Miljömedveten fotografering

8 april 2020

Idag tänkte jag skriva om ett projekt som jag gjorde ihop med en mycket god vän till mig – Fredrik Blomqwist  som oftast befinner sig under vattenytan, och i detta projektet valde jag att jobba mycket med gråfilter ( Nisifilter ), delvis för att frysa vattnet för att skapa något drömskt och fantasifullt, men som vanligt oavsett vad jag gör för något så är det otroligt viktigt för min egen skull att det är lite kreativt över bilderna, men samtidigt har miljöfaktan varit minst lika viktig i det här projektet, som i slutänden har mynnat ut i en rad utställningar och föreläsningar runtomkring i Sverige.

Och är man nyfiken på dessa platser så kommer jag även hålla i en workshop i september där jag kommer visa alla små guldställen som jag har hittat under många års fotograferande. 

Miljöprojektet Luft Land Vatten startade för 4-5 år sedan när jag märkte nivå skillnader i åarna och forsarna i Västsverige, en nyfikenhet över vad som var på väg att hända med dom blev snart ett stort miljöprojekt!

Så 15 vattendrag har dokumenterats genom fotografering både från land och under ytan, och fakta och undersökningar har samlats in från Länsstyrelsen/Vattenmyndigheten mfl.

Så hur mår dom egentligen? Inte så bra! 

Man kan se att i dom flesta fall har vi Antropogen Fosfor(gödningsmedel) som ett överhängande hot, och det ser snarlikt ut i dom flesta vattendragen, bara procenten som ändrar sig nämnvärt, men för att ta ett exempel Lidan så spyr jordbruket ut årligen 33 ton gödningsmedel vill säga 2 containers.

Sedan kan vi börja tala om tungmetallerna som är ett hot över dom också, man ser tydliga spår av Kvicksilver, Zink, Uran, krom m.m både rester från industrieran men även från pågående verksamheter längs med vattendragen! 

Man har även hittat DDT (bekämpningsmedel) och andra medel som ligger kvar i grundvattnet i många år som mest 31 år…. 

Sedan bör man ju ha i åtanken att dessa vattendrag når för eller senare HAVET och kusten, så kan man börja jobba med problematiken från rutan ett och inte tvärtom för det är ju viktigt att om man gör en insats låt säga i Vänern så kan det vara bra om man har med hela processen från start, för annars kan risken bli att det bara är en kortsiktigt åtgärd.

https://www.blomqwist.nu (  Fredrik Blomqwist Hemsida )

Fotoworkshop – Fotografera med långa slutartider längs vattendrag 25-27 september 2020