Att vara yrkesfotograf är att pendla mellan en enorm glädje och lust att fotografera till stunder då det känns…ja ”mindre roligt”.
Jag älskar verkligen att fotografera, för det mesta är det något av det bästa jag vet.
Men ibland försvinner motivationen och då kan det vara bra med någon form av vägledning.
Så hur håller man glädjen vid liv?
Att ”bara göra det” handlar om att fotograferandet ibland låser sig för att jag vill för mycket.
Jag kan ibland känna att jag överanalyserar, både när jag ska fotografera och redigera, Vilket kan leda till att jag blir handlingsförlamad.
På så vis brukar saker och ting lossna efter ett tag och utan att jag riktigt kan sätta fingret på det själv, så är det plötsligt roligt och inspirerande igen.
Och med dom rådande omständigheter i omvärlden så måste man hitta nya vägar och sätt att hålla föreläsningar och ett av dom har varit online via Zoom som är både stabilt och smidigt, men samtidigt är det lite tråkigt att man missar biten där man som föreläsare får en dynamik med publiken och det kan jag sakna nu förtiden.
Och det märker man även i sitt fotograferande att lusten har försvunnit mer och mer för man använder sig mer och mer av sociala medier för att nå ut och i mitt fall så får jag nog erkänna att Facebook är en sådan plattform som jag mer eller mindre avskyr, och därav så har jag medvetet valt att inte posta bilder där på samma utsträckning som innan.
Men idag fick man iallafall lite positiva nyheter att en av mina äldre bilder hade blivit framröstad för att vara med i ett magasin i USA som framsida, så ett roligt mail och lite ny energi till att förbruka i något intressant naturområde framöver.
Att fota träd är något som är ganska svårt, inte att det är svårt att ta en bild på trädet, utan mer att skildra dom rättvist, som ett väsen som kommer från Tolkiens värld, för onekligen är det något mystiskt över skogarna och dom har gett upphov till många fiktiva historier genom tiderna.
