Motivation och inspiration

28 maj 2020

Att vara yrkesfotograf är att pendla mellan en enorm glädje och lust att fotografera till stunder då det känns…ja ”mindre roligt”.

Jag älskar verkligen att fotografera, för det mesta är det något av det bästa jag vet.

Men ibland försvinner motivationen och då kan det vara bra med någon form av vägledning.

Så hur håller man glädjen vid liv? 

Att ”bara göra det” handlar om att fotograferandet ibland låser sig för att jag vill för mycket.

Jag kan ibland känna att jag överanalyserar, både när jag ska fotografera och redigera, Vilket kan leda till att jag blir handlingsförlamad.

På så vis brukar saker och ting lossna efter ett tag och utan att jag riktigt kan sätta fingret på det själv, så är det plötsligt roligt och inspirerande igen.

Och med dom rådande omständigheter i omvärlden så måste man hitta nya vägar och sätt att hålla föreläsningar och ett av dom har varit online via Zoom som är både stabilt och smidigt, men samtidigt är det lite tråkigt att man missar biten där man som föreläsare får en dynamik med publiken och det kan jag sakna nu förtiden.

Och det märker man även i sitt fotograferande att lusten har försvunnit mer och mer för man använder sig mer och mer av sociala medier för att nå ut och i mitt fall så får jag nog erkänna att Facebook är en sådan plattform som jag mer eller mindre avskyr, och därav så har jag medvetet valt att inte posta bilder där på samma utsträckning som innan.

Men idag fick man iallafall lite positiva nyheter att en av mina äldre bilder hade blivit framröstad för att vara med i ett magasin i USA som framsida, så ett roligt mail och lite ny energi till att förbruka i något intressant naturområde framöver. 

Kreativa Kultur Porträtt

12 maj 2020

Nu har man testat på att köra online föreläsningar och det funkar hur bra som helst, lite skillnad är det att man pratar in i en skärm som inte har några synliga reaktioner på det man säger. 

Men överlag är det ett bra verktyg i dessa tider, så nu har jag lite online föreläsningar bokade framöver som kommer handla om varierande saker som t.e.x svartvit fotografering i skogsmiljö, eller vad sägs om Tjernobyl på engelska, det föredraget och några till är dom som jag inte kommer avslöja något kring riktigt än… 

Men om man är sugen på att fika live så är jag inbjuden till att vara med i Fokus Herrljungas Live Fika nu på torsdag, jag kommer visa bilder och prata lite runtomkring dom. 

Efter Live fikan så kommer jag lansera ”Kreativa Kultur Porträtt” som är en podcast som inte bara rör fotografering utan handlar om kreativa kulturprofiler, och vilka dom är egentligen.

Det är både musiker, fotografer mfl som kommer gästa podden som jag gör ihop med en god vän som heter Per Florén. 

Ett gott tips i dagens pandemi när lusten och inspirationen är noll, är att återvända till en plats där man varit några gånger innan för att testa lite andra inställning och bara leka loss med tex rörelseskärpa, dubbelexponeringar m.m, det är bara din egna fantasi som sätter gränserna. 

Lycka till!

 

https://www.facebook.com/events/686635165499938/    Fika Live eventet

https://nxt.bt.se/herrljunga/de-lanserar-kulturpodd-fran-faglavik?fbclid=IwAR3xKadQyJQbgi0h2VjaJW3ILZqt4ztB0czlI1ewdsPLvqLZFVrM9ZAS6Lc

 

Tänka svartvitt

29 april 2020

Varför blev det svartvit fotografering som fångade mitt intresse senare in i karriären, egentligen är det enkelt, för svartvit blir mer avskalat och mindre störande om man nu kan uttrycka det sådant. 

Om man tänker sig en färgbild kristallklar, lite som den där perfekta exponeringen som inte lämnar något åt slumpen, den bilden ger inget utrymme till att skapa en fantasi där betraktarna får jobba med processen över vad hen ser, utan mer eller mindre serveras ett färdigt koncept. 

Men däremot, svartvit är ju jakten på ljus och mörker där man jobbar att hitta olika nyanser av grått, som sträcker sig från vitt till svart ” konsten att använda olika toner av grått”. 

Så ett enkelt tips som jag ofta gör när jag fotar svartvita bilder är att jag ställer in kameran på Monochrome, eller så använder jag ett Grovkornigt filmfilter som iallafall Olympus har inbyggt, och som sagt med det filtret så blir det lite mer svärta och allt som oftast vill jag ha brus i mina bilder, och med den blir jobbet lite enklare över att se en bra bild hur och var ljuset faller in och hur kontrasterna ligger i motivet, ett väl användbart tricks eller tips.

Att fotografera träd

10 april 2020

Att fota träd är något som är ganska svårt, inte att det är svårt att ta en bild på trädet, utan mer att skildra dom rättvist, som ett väsen som kommer från Tolkiens värld, för onekligen är det något mystiskt över skogarna och dom har gett upphov till många fiktiva historier genom tiderna.
Och det var mer eller mindre tack vare min fascination för träd som jag började experimentera med att kombinera färg och svartvitt, men självklart så är träd oxå optimala för att utöva ICM (intentional camera movement). 

Så mycket av det jag har försökt skapa både med färg, svartvitt eller icm är ett sätt att kliva lite mer utanför boxen och hitta lite nya uttryck åt det mer konstnärligt hållet, där allt kanske inte är tänkt att man ska förstå direkt vad motivet är utan att man måste börja processa bilden, vad är det man ser och vad är tanken runt bilden. 

Så vad jag oftast gör är att återvända till samma plats minst 1000 gånger för det är otroligt viktigt att lära känna skogen eller området man ska fotografera i för att kunna få ut det bästa i bildväg, sedan är det viktigt att se området i olika ljusförhållande och olika väderförhållande, för om man tänker gryning eller skymning är oftast ljuset varmt eller mjukt och det är lättare att använda motljuset då om man jämför med mitt på dagen då ljuset är rakt ovanifrån och mer kallt, så då är ju självklart tidig morgon eller sen kväll bäst. 

Sedan är det ju viktigt att man lär känna sin utrustning för ju bättre koll man har på sina saker ju bättre bilder kommer man ta i slutändan, och inte minst våga experimentera mycket, för ju mer du testar dig fram desto mer kommer du lära dig din kamera över vad som funkar och inte funkar.

Och sist men inte minst så är det otroligt viktigt att dokumentera våra skogar och träd, för i dagens produktions samhälle så ser man tyvärr allt för ofta våra skogar som ett virkesförråd och inte som något vackert eller viktigt, utan bara pengarna i träden. 

Bland vampyrer och varulvar

2 april 2020

Ofta när jag ska ut och resa så dras jag åt destinationer som inte ligger så högt på andras fotografers lista, t.e.x Rumänien och Transsylvanien var en sådan resa och sjävklart Tjernobyl var en häftig upplevelse som jag kommer skriva mer om en annan gång. 

Första man tänker misstänker jag är vampyrer och varulvar men självklart gick resan till Castle Bran som egentligen inte hade något alls att göra med Greve Dracula, inte mer än att han passerade området, men vilket slott som ligger där nedanför den mäktiga bergskedjan Karpaterna. 

När jag var där så kunde man inte tro att det är populärt resmål för vanliga turister för vägarna över bergspassen var både grusväg med stora hålor och bitvis landsväg med förare som trodde dom körde formel 1. 

Självklart var resans syfte skräckfotografering och mörka suggestiva bilder som skulle produceras men samtidigt var det en rek resa för Wild Nature Fotoresor som jag håller i resor för.

Men bara att få se den här häftiga platsen som skapat många historier genom tiderna fick igång min fantasi och kreativa ådra, men jag besökte ju inta bara Castle Bran utan resan tog mig även vidare till den medeltida staden Brasov där jag både fotade lite street och även jobbade med rörelseoskärpa, men även några porträttfoton fick jag tagit som inte är något jag sysslar med vanligtvis, men dessa herrar förmedlade både något vackert men även en sorgsenhet, det tog mig två dagar innan jag fick mod till att fråga om lov att fotografera dom, för jag tillhör den kategorin som vill ha historien bakom personen på bilden, vem är han? vad gör han? etc etc. 

Så kortfattat skulle jag nog påstå att Rumänien är en av dom mest spännande  platser jag besökt, delvis för att det är ett vackert land men dom som bor där är otroligt vänliga och ger en som turist ett varmt bemötande, så från resan i Rumänien fick jag med mig en ny syn på livet men oxå nya goda vänner för resten av mitt liv.