Närvarande Fotografering

3 juni 2020

Att fotografera handlar för mig om att iaktta och att vara närvarande, Det kan kännas motsägelsefullt att vara mer närvarande när man inte ser världen genom egna ögon utan genom kameran, men för mig blir sammanhanget eller situationen många gånger mycket klarare.

Så hur tänker jag när man har sett motiven gång på gång på nätet, ska jag köra safemode och ta samma bild eller ska jag ta ut svängarna ordentligt. 

Ett bra exempel blir den gångna helgens fotoexpedition som gick till Billingen som både innehöll gruva och mer väl dokumenterade silverfallen, och hur ska man då tänka när man både sett och tagit otaliga bilder där själv innan, så i det här fallet blev det på med gråfilter och att börja skapa en exponering med lång slutartid med dubbelexponering som grundtanke, men samtidigt få till lite ICM i bilden ( Intentional camera movement ) för att skapa något nytt och fräscht som jag kan vara nöjd över. 

Sedan tog färden mig till ramslöken på Kinnekulle och munkängarna som hade något fantastiskt med blommor detta året, men det var ju inte det jag var ute efter att skildra något krispig och kristallklar bild på detta, utan mer fånga något sorts monster i dom döda träden som låg ner i blombädden där jag använda mig av samma teknik som innan vid silverfallen för att försöka få till något annorlunda. 

Och sist men inte minst så får ni inte missa föreläsningen imorgon som tar er med till Tjernobyl, och nästa vecka håller jag en i Olympus Workspace som är Olympus egna bildredigerings program, jag kommer gå igenom grunderna från raw konverteringen och hur man enkelt redigerar i programmet. 

https://my.olympus-consumer.com/c/e/2069?fbclid=IwAR1C2CHxsYgh2eHWjct0YUHGKPHi1jRUQK26TvjU2XZi9P7SOKN6e9LKFns Tjernobyl föreläsningen

https://my.olympus-consumer.com/c/e/2110 Olympus Workspace webinar 2020-06-10 17:30 .

Motivation och inspiration

28 maj 2020

Att vara yrkesfotograf är att pendla mellan en enorm glädje och lust att fotografera till stunder då det känns…ja ”mindre roligt”.

Jag älskar verkligen att fotografera, för det mesta är det något av det bästa jag vet.

Men ibland försvinner motivationen och då kan det vara bra med någon form av vägledning.

Så hur håller man glädjen vid liv? 

Att ”bara göra det” handlar om att fotograferandet ibland låser sig för att jag vill för mycket.

Jag kan ibland känna att jag överanalyserar, både när jag ska fotografera och redigera, Vilket kan leda till att jag blir handlingsförlamad.

På så vis brukar saker och ting lossna efter ett tag och utan att jag riktigt kan sätta fingret på det själv, så är det plötsligt roligt och inspirerande igen.

Och med dom rådande omständigheter i omvärlden så måste man hitta nya vägar och sätt att hålla föreläsningar och ett av dom har varit online via Zoom som är både stabilt och smidigt, men samtidigt är det lite tråkigt att man missar biten där man som föreläsare får en dynamik med publiken och det kan jag sakna nu förtiden.

Och det märker man även i sitt fotograferande att lusten har försvunnit mer och mer för man använder sig mer och mer av sociala medier för att nå ut och i mitt fall så får jag nog erkänna att Facebook är en sådan plattform som jag mer eller mindre avskyr, och därav så har jag medvetet valt att inte posta bilder där på samma utsträckning som innan.

Men idag fick man iallafall lite positiva nyheter att en av mina äldre bilder hade blivit framröstad för att vara med i ett magasin i USA som framsida, så ett roligt mail och lite ny energi till att förbruka i något intressant naturområde framöver. 

Kreativa Kultur Porträtt

12 maj 2020

Nu har man testat på att köra online föreläsningar och det funkar hur bra som helst, lite skillnad är det att man pratar in i en skärm som inte har några synliga reaktioner på det man säger. 

Men överlag är det ett bra verktyg i dessa tider, så nu har jag lite online föreläsningar bokade framöver som kommer handla om varierande saker som t.e.x svartvit fotografering i skogsmiljö, eller vad sägs om Tjernobyl på engelska, det föredraget och några till är dom som jag inte kommer avslöja något kring riktigt än… 

Men om man är sugen på att fika live så är jag inbjuden till att vara med i Fokus Herrljungas Live Fika nu på torsdag, jag kommer visa bilder och prata lite runtomkring dom. 

Efter Live fikan så kommer jag lansera ”Kreativa Kultur Porträtt” som är en podcast som inte bara rör fotografering utan handlar om kreativa kulturprofiler, och vilka dom är egentligen.

Det är både musiker, fotografer mfl som kommer gästa podden som jag gör ihop med en god vän som heter Per Florén. 

Ett gott tips i dagens pandemi när lusten och inspirationen är noll, är att återvända till en plats där man varit några gånger innan för att testa lite andra inställning och bara leka loss med tex rörelseskärpa, dubbelexponeringar m.m, det är bara din egna fantasi som sätter gränserna. 

Lycka till!

 

https://www.facebook.com/events/686635165499938/    Fika Live eventet

https://nxt.bt.se/herrljunga/de-lanserar-kulturpodd-fran-faglavik?fbclid=IwAR3xKadQyJQbgi0h2VjaJW3ILZqt4ztB0czlI1ewdsPLvqLZFVrM9ZAS6Lc

 

Tänka svartvitt

29 april 2020

Varför blev det svartvit fotografering som fångade mitt intresse senare in i karriären, egentligen är det enkelt, för svartvit blir mer avskalat och mindre störande om man nu kan uttrycka det sådant. 

Om man tänker sig en färgbild kristallklar, lite som den där perfekta exponeringen som inte lämnar något åt slumpen, den bilden ger inget utrymme till att skapa en fantasi där betraktarna får jobba med processen över vad hen ser, utan mer eller mindre serveras ett färdigt koncept. 

Men däremot, svartvit är ju jakten på ljus och mörker där man jobbar att hitta olika nyanser av grått, som sträcker sig från vitt till svart ” konsten att använda olika toner av grått”. 

Så ett enkelt tips som jag ofta gör när jag fotar svartvita bilder är att jag ställer in kameran på Monochrome, eller så använder jag ett Grovkornigt filmfilter som iallafall Olympus har inbyggt, och som sagt med det filtret så blir det lite mer svärta och allt som oftast vill jag ha brus i mina bilder, och med den blir jobbet lite enklare över att se en bra bild hur och var ljuset faller in och hur kontrasterna ligger i motivet, ett väl användbart tricks eller tips.

Kreativa tankegångar

21 april 2020

Att alltid vara kreativ är inte lätt för ibland så slår den kreativa döden till, hur jobbar man sig ur svackan är ju en bra fråga som alla bearbetar olika. 

För min del så försöker jag titta mycket på film eller lyssna på musik eller läsa böcker där jag försöker hitta bilder i texten som ett sätt att sporra min kreativa tankeförmåga. 

Och i mitt fall, jag som jobbar mycket med att experimentera mig fram inom fotografin för att hitta nya infalls vinklar på mitt bildspråk, jag märker att jag allt som oftast dras till Sci-Fi filmer, igår blev det ”Book Of Eli” mycket mörk och dystopiskt, helt perfekt för min smak att se den avskalade ökenvärlden med dessa mörka himlar och människor som slåss för sin överlevnad. 

För dom senaste månaderna har jag trots allt jobbat med att både kombinera färg och svartvitt för att försöka uppnå en viss nyans i bilderna, där jag allt som oftast tillför lite dubbelexponering eller som jag också ofta gör är att jag tillför 3-4 bilder i en bild, men jag märker själv att jag inte riktigt vågar ta ut svängarna helt. 

Och varför tänker man då att han inte vågar fullt ut, tror det har lite med att man hela tiden försöker foga sig in i ett led där man gärna vill bli accepterad för det man gör och då är det lätt hänt att man söker andras okey runt sitt bildskapande, för tror det ligger i människans natur att gå med strömmen och  i mitt fall så försöker jag gå mot strömmen i omgångar men allt för ofta så faller jag in i ledet igen. 

Men nu är det den perfekt tiden att utvärdera sig själv och var man vill att sitt fotograferade ska leda en, och självklart har jag fått lite nya idéer och saker som jag tänker förverkliga framöver när Covid-19 släpper sitt grepp över oss, men en sak är säker, jag har börjat jobba på lite nya projekt som jag håller lite för mig själv ett tag till.

Att fotografera träd

10 april 2020

Att fota träd är något som är ganska svårt, inte att det är svårt att ta en bild på trädet, utan mer att skildra dom rättvist, som ett väsen som kommer från Tolkiens värld, för onekligen är det något mystiskt över skogarna och dom har gett upphov till många fiktiva historier genom tiderna.
Och det var mer eller mindre tack vare min fascination för träd som jag började experimentera med att kombinera färg och svartvitt, men självklart så är träd oxå optimala för att utöva ICM (intentional camera movement). 

Så mycket av det jag har försökt skapa både med färg, svartvitt eller icm är ett sätt att kliva lite mer utanför boxen och hitta lite nya uttryck åt det mer konstnärligt hållet, där allt kanske inte är tänkt att man ska förstå direkt vad motivet är utan att man måste börja processa bilden, vad är det man ser och vad är tanken runt bilden. 

Så vad jag oftast gör är att återvända till samma plats minst 1000 gånger för det är otroligt viktigt att lära känna skogen eller området man ska fotografera i för att kunna få ut det bästa i bildväg, sedan är det viktigt att se området i olika ljusförhållande och olika väderförhållande, för om man tänker gryning eller skymning är oftast ljuset varmt eller mjukt och det är lättare att använda motljuset då om man jämför med mitt på dagen då ljuset är rakt ovanifrån och mer kallt, så då är ju självklart tidig morgon eller sen kväll bäst. 

Sedan är det ju viktigt att man lär känna sin utrustning för ju bättre koll man har på sina saker ju bättre bilder kommer man ta i slutändan, och inte minst våga experimentera mycket, för ju mer du testar dig fram desto mer kommer du lära dig din kamera över vad som funkar och inte funkar.

Och sist men inte minst så är det otroligt viktigt att dokumentera våra skogar och träd, för i dagens produktions samhälle så ser man tyvärr allt för ofta våra skogar som ett virkesförråd och inte som något vackert eller viktigt, utan bara pengarna i träden. 

In The Zone Of Alienation

7 april 2020

26 April 1986 hände det som inte skulle hända, reaktor 4 havererade i Tjernobyl och staden Prypjat som grundlades 1970 med ca 50 000 invånare, så staden blev inte mer än 16 år gammal och det tog myndigheterna ett dygn innan dom började evakuera staden. 

Men tänk om den ursprungligen planen skulle ha genomförts, då skulle kraftverket ha byggts bara 25 kilometer från Kiev, men Ukrainas vetenskapsakademi uttryckte oro över att den skulle placeras så nära staden, så Prypjat och kraftverket byggdes omkring 100 kilometer därifrån istället.

Men som fotograf, och i mitt fall skräck och sci-fi så är detta den ultimata platsen att besöka, det är som att man nästan tagit klivet in i en dystopisk sci-fi film med skräck inslag, där muterade människor strövar omkring i ruinerna efter det som en gång var, där man får känslan av att faran lurar i det radioaktiva nedfallet och där man inte säkert vet vad som väntar runt nästa krök. 

Men samtidigt är det en sådana resa som gör en mätt på bilder, för någon gång under resan inne i ruinerna så kommer man förr eller senare behöva processa platsen och vad som hände där, för det är ju trots allt inte länge sedan om man ser det så, och särskilt idag när det härjar en pandemi genom ett litet virus så kan man aldrig veta när det händer en katastrof. 

Men det här året 2020 kommer jag hålla i en resa tillbaka till det här området, 2 – 6 november går den av stapeln och mitt råd till dom som tänker hänga med är lätt utrustning, och inget stativ för man tillbringar många timmar att vandra runt i området så ju lättare desto bättre, vad jag använde mig mest av var 12-40 objektiv Olympus motsvarande 24-70 mm i fullformat, det kommer bli full fokus på att skapa en känsla i bilderna, dubbelexponeringar och svartvitt m.m 

Fotoresa Tjernobyl 2-6 november 2020

Ambassadör för Olympus

14 mars 2020

Jag har fått glädjen att ingå i Olympusfamiljen som ambassadör i Sverige under snart fyra års tid, och det har varit en rolig resa, delvis för att utvecklas med ett företag och deras produkter som är onekligen spännande och intressant, varför blev det Olympus? Det är en klassik fråga man får till och från, så jag tänker förklara varför jag valde att arbeta med deras system.

Jag körde ett annat märke från början och fullformat, men allt för ofta så tyckte jag vikten och storleken blev för jävlig i vissa situationer, och att behöva kånka tung utrustning för några kort blev ju till slut i mitt fall idiotiskt, så då fick jag inför ett jobb i Spanien glädjen att låna med mig ett system från Olympus men självklart var jag allt lite osäker så körde en gardering och hade med mig båda systemen, så blev att jag tog ett kort med min gamla kamera och en med Olympus kameran, men när jag väl var hemma så kunde jag summera, efter 7 dagars jobb så hade jag sakta men säkert glidit över att ta dom flesta korten med E-M1 Mark II kameran från Olympus, så efter den här resan så blev valet enkelt att säga ja till att bli ambassadör för jag märkte att det blev en glädje att fotografera och med glädje kom kreativiteten.